Fyra år sedan jag lämnade allt och startade ett nytt liv!

För fyra år sen flyttade jag till Skåne, känns helt sjukt att det har gått så lång tid! Mycket har hänt sen dess. Men har aldrig ångrat det beslutet att flytta.

Just nu bor jag i en liten byhåla som heter Ljungbyhed, bor hemma hos en tjejkompis då Bassi och jag inte är tillsammans längre. Jag har funderat fram och tillbaka om jag ska flytta hem igen, men de vore inte rätt beslut för mig, så jag stannar.

Har haft mina upp och ned gångar det senaste året. Jag gick in i väggen i september för året och var sjukskriven fram till mars.

I slutet av april så lämnade Bassi mig, och jag flyttade till Angelica.

Jag har fått ett nytt jobb dock bara timanställning men det är bättre än ingenting.

Jag har mått bra den senaste tiden ändå, det har liksom inte varit några problem att ta mig ur separationen med Bassi, det var rätt val även om det inte kändes så just i den stunden, så var det rätt val.

Idag känner jag mig nere känns ungefär som jag kände innan jag gick in i väggen, men de är väl höstdepressionen som kommer nu, jag tar mig ur den med precis som allt annat.

Där jag bor nu har jag haft turen att få så underbara grannar som finns där och stöttar en i allt! Är så glad över att jag hamnade just här.

Just nu skriver jag nog mest bara för mig själv, då jag kände att ja behövde skriva lite bara. Så de är lite kluddigt och lite blandad information men de får ni leva med.

Som ni kanske vet så lever ja med endometrios och är därför ofrivillig barnlös, jag och mitt ex hade precis på börjat våran väg till IVF (provrörsbefruktning) innan vi separerade och jag tror att det är det jag sörjer mest, det blir jobbigare för varje dag som går, innan var de inte speciellt jobbigt men nu börjar jag må dåligt över det. Tanken på att jag kunnat vara gravid nu, eller åtminstone på rätt väg till att bli det. Det är min största sorg, de barnet som jag var så nära som nu är så långt borta. Men de är väl sånt jag får lära mig att leva med också, en dag i taget så kommer allt bli bra igen.

Nej nu har jag fått skriva av mig lite! Hörs nån annan dag!
// Elina 

Mars Endometrios awareness månad

Har inte bloggat på väldigt länge nu men tänkte att jag skulle försöka komma igång igen.

Detta inlägg kommer att handla lite om endometrios en livmodersjukdom som jag har.

Endometrios är en sjukdom som människor inte vet så mycket om, ibland känns det som att läkarna inte har någon aning om vad det är, eller vad dom gör.

För mig är det en fruktansvärd sjukdom och jag kan tänka mig att många andra i min situation känner lika dant! Endometrios är obotligt så det är något jag kommer få leva med.

Här är lite information om vad endometrios är, Livmoderns innersta skikt består av en slemhinna som i varje menscykel byggs upp för att kunna ta emot ett befruktat ägg. Om inget ägg befruktas eller fäster stöts slemhinnan ut genom slidan i form av en blödning.

 Ibland finns livmoderslemhinna på andra ställen än insidan av livmodern och kallas då för endometrios.

Även livmoderslemhinna utanför livmodern blöder vid mens och orsakar då en inflammation. Det är vanligt att man får väldigt ont, särskilt när man har mens men även vid tex ägglossning.

Jag får extrema smärtor som gör så att jag knappt kan röra mig, ibland kan jag bara ligga ner och skrika och gråta för mig själv.

Man kan även få små cystor på livmoder, äggstockarna och äggledarna, jag själv har cystor på hela undersidan av livmoder, och har haft problem med cystor på äggstockarna.

Förutom ont vid mens är det vanligt att man får smärta som sitter som ett band över bäckenet och som kan stråla ut i korsryggen eller benen, i vissa fall kan man också få ont vid samlag.

Endometrios kan också göra så att du har svårt eller inte kan bli gravid, och det är något jag kämpar med.

Kommer fortsätta skriva mer om detta i kommande inlägg.

// Elina

Med glädje kommer även sorg.

Jag har inte bloggat på väldigt länge och just nu känner jag verkligen för att skriva av mig och bara få ut allt.

 

Jag har haft det väldigt jobbigt sen jag flyttade till Skåne, i början så sket sig allt i skolan jag var sjuk och borta väldigt mycket. Jag var för blyg för att få nya vänner och lärde verkligen inte känna nån. Jag hade mitt dåvarande ex vid min sida och kände att jag klarade mig med honom jag behövde liksom ingen annan. Det gick upp och ner mellan oss och ibland hade vi ingen kontakt alls. Jag kunde känna mig så extremt ensam och jag frågade mig själv ofta vafan jag gjorde här. Men jag stannade kvar, jag fortsatte gå i skolan och jag kämpade med min egna kamp varje dag. Jag och mitt ex tog upp kontakten igen och fortsatte att träffas, när han var här så mådde jag jätte bra men så fort han åkte hem kom ensamheten krypandes. Jag grät nästan varje dag och jag mådde  extremt dåligt. Jag kunde inte förstå varför jag lät mig själv vara så ensam.

 

Efter jullovet så började jag lära känna några av mina klasskompisar och jag började få vänner! Jag träffade dem varje dag och det kändes otroligt bra att ha folk runt omkring mig så fanns där om jag inte mådde bra. Skolan började gå bättre jag började vara där oftare och jag började trivas. Just nu har jag väldigt bra närvaro, jag har sänkt min frånvaro något enormt. Jag har behörighet i alla ämnen som jag har gått vilket betyder att jag har klarat dem, och jag är så otroligt stolt över mig själv, för  ärligt talat jag trodde aldrig att jag skulle klara detta. Nu har jag snart gått här ett år och jag har klarat allt! Idag är även jag och mitt ex tillsammans igen och det känns jätte bra, visst vi har våra upp och ned gångar men det har väl alla? Han gör mig  lycklig och jag vill inte leva en dag utan honom. Han har även fått jobb nu som taxichaufför och jag är jätte stolt över honom! Han bor hos mig medans han jobbar så jag får ha honom här jämt. Vi letar också lägenhet och har bestämt att vi ska bo ihop. Vilket också gör mig väldigt glad, för det är han som jag vill spendera mitt liv ihop med.

 

 

Just nu känns dock allt så tungt. Det är så mycket problem runt om mig hela tiden. Mina närmaste mår inte bra och dem har sina egna problem och jag känner mig så hjälplös när jag är ungefär 50 mil i från dem. Jag gör allt för mina vänner, jag har alltid funnits för dem när dem mått dåligt. Mitt hjärta brister när jag hör dem gråta eller när jag får reda på allt som händer dem. Sen här på skolan så mår inte mina vänner så bra heller, och det känns som att jag inte räcker till. Det känns som att jag inte  kan hjälpa folk längre. För mitt psyke just nu är inte det bästa och jag vet ärligt talat inte varför. Men när alla problem runt omkring mig dyker upp så känns det som att jag får panik! Ibland vill jag bara gråta men jag låter inte mig själv göra det. Jag får reda på så mycket varje dag från olika personer, även personer jag inte känner så väl, och jag gör mitt bästa för att hjälpa alla! Men det känns som att jag har blivit så iskall att jag har slutat brytt mig, kan det vara så?  Kan man verkligen tappa gnistan och bara stänga av? Jag vet att jag har stängt av väldigt mycket, jag lyssnar och jag hjälper men jag tar inte in problemen jag stöter i från mig de istället. För om jag tar in allt jag får höra så kommer jag snart gå under. Jag vill verkligen inte att mina vänner ska tro att jag inte orkar finnas för dem längre, för det gör jag och jag kommer alltid göra det, men om jag drar mig undan lite så är detta anledningen. Jag har fått lära mig att en person klarar inte hur mycket som helst, och min mamma har även lärt mig att jag kan inte rädda hela världen även om jag vill. Jag gör mitt bästa jag gömmer undan mig själv, för det viktigaste för mig är att mina vänner mår bra. Men jag har insett att jag måste ta tag i mig själv, jag måste börja tänka på mig själv och få mig själv att må bra.

Jag kommer bli kvar i Skåne det vet jag, för jag vill inte flytta tillbaka detta är mitt hem nu. Jag kommer gå kvar på fridhemsfolkhögskola ett år till för jag kom in igen. Jag får gå kvar! Vilket gör mig överlycklig. Men då börjar mina funderingar istället, kommer jag verkligen klara ett år till? Kommer jag verkligen fixa detta eller kommer allt skita sig? Allt går för bra nu så jag väntar bara på att något ska hända, för alltid när något gått bra för mig har något hänt så allt har skitit sig.  Är det meningen att jag ska känna såhär? Varför kan jag inte bara tillåta mig att vara glad? Varför måste jag alltid tro att nått lurar bakom ett hörn? Jag hoppas att jag faktiskt kan få vara lycklig för engångskull utan att något förstör detta.

Jag saknar min familj och mina vänner något enorm, det är det som är jobbigast med att bo såhär långt bort. Jag kan liksom inte träffa dem när jag vill. Jag älskar er och det gör ont i mig att se att ni lider, men jag finns här, jag är långt bort men jag finns här  för er och det kommer jag alltid göra vad som än händer!

Just nu känns det som att jag skulle kunna skriva en helt bok men fortsätter jag kommer nog ingen orka läsa detta. Så ta hand om er! Ta vara på varje dag som kommer för livet är kort, vad som helst kan hända, gå inte miste om en minut av era liv!  Jag skänker er alla mycket kärlek och jag hoppas att ni tar vara på ert liv!

// Elina <3

Här kommer lite bilder från Svalöv :)

Mycket har hänt på kort tid!

Jag vet att jag är helt värdelös på att blogga just nu, men det är för att jag flyttade till Skåne för

ungefär 1,5 månad sedan. Jag har börjat plugga och har inte haft mycket tid över till bloggen tyvärr.

Men tänkte skriva lite nu så ni får se vad som har hänt.

Jag flyttade till Svalöv som ligger ungefär två mil utanför Landskrona, jag bor på ett internat i ett

litet och mysigt rum! Skolan heter Fridhemsfolkhögskola och här läser jag upp mina betyg samt

pluggar nått som kallas högskoleförberedande och det är precis vad det låter som, vi förbereds inför

högskolan och får testa på att göra saker som man får göra när man pluggar på högskola. Just nu

håller vi på att tränar inför högskoleprovet och i har fått kolla lite på hur matematiken ser ut på

provet. Det är faktiskt väldigt kul men även väldigt förvirrande. Jag har även nyligen blivit helt

singel, jag hade ju mitt ex här i Skåne och vi bestämde oss för att försöka igen när jag flyttade ner,

men tyvärr funkade det inte mellan oss så nu är jag ensam här. Men jag börjar lära känna nytt folk här vilket är jätte roligt och jag trivs faktiskt rätt bra. Jag saknar dock min familj och mina vänner

nått otroligt, men jag pratar med dom flesta varje dag. Min underbara systerdotter brukar ringa och

säga “moster jag vill att du ska komma hem mig nu” min lilla skrutta hon är så fin! Sen varje gång

vi säger hejdå så säger hon “älskar dig puss puss hejdå” Jag saknar mina systerdöttrar nått grymt

dom är så fina. Sen har jag ju blivit faster också min bror fick en liten dotter, hon är otroligt söt!

Men som ni ser så rullar allting på, och jag börjar äntligen leva mitt liv. Den 26de ska jag äntligen få

åka hem igen och umgås med mina vänner och min familj i en hel vecka!! Har höstlov då, så då

passar jag på att åka hem. Det har varit en tuff månad för mig, lämnat alla för att flyta över 50 mil

bort och sedan bli dumpad på det, utav den personen som faktiskt gjorde så att jag flyttade ner.

Men ni känner mig jag tar mig igenom allt eller hur? Just nu pluggar jag matte a det är så tråkigt

men men vad ska man göra? Är snart klar med matten och då går jag över till nästa 'ämne som är

naturkunskap tror jag. Vi pluggar bara ett ämne i taget här i åtta veckor plus våran inriktning, och

detta är sjukt skönt! Måste också skriva att jag har fått nya underbara vänner här i Skåne som har

hjälp mig som fan genom detta, när jag inte mått bra! Och det är jag tacksam för. Det är skönt att

veta att man inte är helt ensam i stora Skåne. Men nu får detta räcka. Hoppas alla har det

underbart och förlåt för att jag inte bloggar så mycket!

Puss och kram !

Angående mobbning.

Idag kom jag fram till hur mycket jag har kommit över mobbning tack vare komvux. Det känns så skönt att man kan se själv hur man utvecklas som människa. Idag vågar jag gå till skolan utan att få ont i magen jag vågar prata inför klassen och jag vågar säga vad jag tycker och tänker. Jag vågar sitta själv och plugga och jag vågar göra saker som jag inte klarat innan. Idag skulle jag äta lunch på stan själv och det är nått jag aldrig skulle klarat för några månader sen, innan har jag alltid pratat med nån i telefon för då har jag känt mig trygg men idag kunde jag sitta där helt själv. Jag kunde även stanna kvar i skolan för att plugga helt ensam fast folk gick förbi och kollade på mig! För några månader sen hade jag sprungit hem. Jag börjar själv tycka att jag är fin och att jag har en fin kropp vilket jag aldrig har tyckt innan! Jag har utvecklats till en bra människa och jag är inte rädd för skolan längre. Mina fobier är borta och ni anar inte hur skönt det känns! Det tog många år men nu står jag här. Visst allt är inte helt borta än men det är på god väg, dom värsta sakerna är borta i alla fall. Jag kan bara säga att jag är otroligt stolt över mig själv att jag har kämpat och faktiskt vunnit över mina rädslor! En dag ska allting vara borta och jag ska vara starkare än någonsin! Ingen kan trycka ner mig längre!

Vill även tacka idioterna som har mobbat mig, slagit mig och varit allmänt elaka! För om det inte vore för er hade jag inte varit den jag är idag! Jag vill även tacka idioten som våldtog med för utan dig och dom andra så hade jag aldrig varit den starka fina personen jag är idag! Och det är tack vare er som jag vill bli psykolog så jag kan hjälpa andra som blivit utsatta av såna svin som ni är !

Hoppas alla får en bra dag

Jag mår riktigt bra!

Idag är det en riktigt bra dag! Allt går så bra för mig nu och jag blir ett steg närmare mitt mål i livet! Fick reda på idag att jag är godkänd i engelskan och om jag skriver bra på nationella så kommer jag få VG i slutbetyg, och det är så jävla skönt ni anar inte!!

Tänkte berätta lite om mina mål. Med tanke på allt jag varit med om och hur dåligt jag har fått mått även om jag verkligen inte förtjänade det! Så har jag bestämt mig att jag ska bli psykolog om jag så ska få kämpa i flera år så ska jag en vacker dag vara utbildad psykolog! Jag kommer göra allt för att min dröm ska bli verklighet. Jag vet att jag kommer bli en bra psykolog jag vet att jag kan hjälpa människor. Jag är ju som en psykolog åt mina vänner och jag har varit det i flera år. Jag vet flera stycken som jag har räddat från att ta livet av sig och jag vet att jag kan hjälpa många fler. Jag älskar att hjälpa människor och få folk att må bra! För alla förtjänar att ha ett bra liv. Ingen förtjänar att vara med om det jag varit med om. Men jag är glad över det jag varit med om för nu kan jag hjälpa andra människor för jag kan faktiskt förstå hur dom mår till skillnad från många andra! Många säger ofta när man berättar om saker att dom förstår än, men dom flesta kommer aldrig kunna förstå hur jag/andra mår! Men jag ska kämpa och om jag inte kommer så långt att jag klarar utbildningen och blir psykolog kommer jag alltid ha det som en privat grej vid sidan av. Jag kommer alltid finnas för mina vänner, familj och även främmande människor som behöver prata av sig. Jag lever för att hjälpa andra människor och om någon tar det i från mig så kommer jag inte leva längre för då tar dom min själ och slänger bort den någonstans. Och man kan alltid nå mig här eller på andra sidor. Men skulle någon vilja prata med mig skriv i kommentarer så kan vi komma på någon lösning. För dom som följt min blogg så vet dom ju en del om vad jag varit med om och vill ni ställa frågor så får ni jätte gärna göra det! Jag kommer svara så gott jag kan.

Ha en underbar helg nu

Livet går vidare!

Har varit riktigt dålig på att skriva här. Känns som att allt kom ut riktigt fort och jag har själv inte hunnit med att komma på vad jag ska skriva om.

Men i alla fall jag går fortfarande i skolan och det går riktigt bra faktiskt fick MVG på nationella provet i engelska och jag är riktigt nöjd över mig själv. Jag har också kommit in på den skolan jag ville vilket är skit bra! Men detta innebär att jag kommer flytta till Skåne till en liten håla som heter Svalöv. Och jag älskar verkligen Skåne så det ska bli grymt kul! Väntar bara på svar i från csn men jag tror inte det ska vara några problem. Men detta innebär ju  att jag måste lämna mina vänner och min familj kvar här, och jag kommer inte ha råd eller tid att åka och hälsa på så mycket vilket verkligen suger!! För dom är ju mitt allt. Men som tur är så har jag ju några vänner i Skåne och även den finaste personen jag känner.

Den här delen är till mina vänner och min familj som jag kommer lämna här. Ni vet att jag alltid kommer finnas här för er hur långt borta jag än är, jag finns bara ett samtal bort och även om jag inte kan sitta vid eran sida eller vara med i alla händelser i era liv så kommer jag alltid vara en del av er! Ni är dom som får mitt liv att bli så mycket bättre! Jag älskar er av hela mitt hjärta och jag kommer alltid finnas kvar.

Och Viktoria & Isabell jag vet att jag kommer missa mycket i era liv och det får mitt hjärta att brista. Men ni ska veta att jag älskar er och jag kommer göra allt för att få träffa er så ofta som möjligt. Men Isabell våga inte börja göra nya saker som jag missar utan att säga åt din mamma att ringa till mig direkt!! Jag vill verkligen inte vara frånvarande från era liv jag vill inte missa dom där magiska ögonblicken som när Isabell börjar gå själv eller när Viktoria börjar prata rent. Ni är det finaste som någonsin har hänt mig! Men jag vet att eran underbara mamma kommer berätta allt för mig och även ringa mig på skype med cam på, så jag får se era underbara ansikten. Jag vet att hon kommer göra allt för att jag inte ska missa så mycket.

Malin, jag tycker det är jätte jobbigt att flytta så långt i från dig för jag vet att du behöver mig här och det gör ont. Jag älskar dig och du vet att jag alltid kommer finnas för dig även om jag är runt 50 mil bort. Behöver du mig så kan du alltid ringa dygnet runt jag kommer finnas där. Du är världens finaste syster och jag vet att du tror på mig och det får mig att kämpa vidare för du ger mig den kraften. Jag älskar dig min älskade stora syster <3

Sandra, oh gud hur ska jag klara mig utan dig nära mig? Du är min bästa vän och vi har varit vänner i så många år. Men jag vet att du kommer finnas kvar för mig och jag vet att vi kommer fortsätta ha kontakt, och när vi väl ses igen så kommer allt vara som vanligt eller hur bitch? Du är en underbar person låt ingen annan få dig att tro något annat! Jag kommer finnas för dig dag som natt och jag kommer kämpa för att få träffa dig så mycket som möjligt! Jag älskar dig min lilla skrutt <3

Ullis, samma sak gäller dig du är också en utav mina närmsta vänner som alltid stöttar mig och alltid finns där för mig när jag är ledsen. Dig kan man alltid ringa spelar ingen roll om vad du stöttar mig i allt och får mig alltid på bättre tankar. Jag finns alltid här för dig och behöver du komma bort någon gång kan du ju alltid hälsa på mig i lilla hålan Älskar dig min fina vän <3

Nu tror jag det räcker för idag. Hoppas alla har det bra <3

:’(

Jag vet ärligt talat inte riktigt vad jag ska skriva.

Känns som jag håller på att brista. Det är för mycket just nu, och jag tror att min hjärna inte orkar längre.

Det värker i hela mig en olidlig smärta som gör så ont! Mitt liv håller på att rasa i bitar! Och är det någon

som ser detta? Nej inget. För jag går där med mitt jävla leende och låtsas som att allt är bra. Och när man

behöver hjälp, var är den då? Sen vill jag inte be om hjälp heller för jag vill inte tynga ner andras liv. Därför

ger jag bara pikar och hoppas på att folk ska förstå, men tydligen funkar dom inte. Jag sitter här och

funderar på hur jag ska ta mig till. Hur jag ska klara mig igenom detta. Jag menar jag har klarat så mycket

innan så varför skulle jag inte klara detta? Men just nu känns allting så tungt. Jag har tappat allt. Till och

med den där kraften att klara mig ur detta själv. För denna gång klarar jag inte det. Sen måste jag hinna

fokusera på skolan och jag orkar verkligen inte ens bry mig om skiten, och det stör mig för jag vill

verkligen klara skolan vilken jag ska göra också! Men just nu orkar jag inte ens tänka på det. Sen har jag

min kille och jag vet att han alltid finns för mig när han kan. Så jag menar jag har det ju ganska bra ändå

varför klaga? Jo för det är ingen som vet vad som händer bakom detta. Det är ingen som vet alla mina

känslor, ingen som vet vad som nyligen har hänt. Så visst mitt liv ser bra ut men just nu är det ren jävla

kaos! Men varför klaga det finns folk som har det värre? Men just nu mår jag sämst och då får jag klaga

faktiskt! Jag är så trött, arg och besviken på allt just nu och speciellt på vissa i min närhet. Och så fort jag

börjar må dåligt kommer alla tankar om allt som har hänt innan. Åh det gör så ont! Nu orkar jag inte ens

skriva mer. Hejdå..

Skola

Idag börjar jag på komvux ska bli kul faktiskt! Har dock två lektioner som krockar tyvärr men förhoppningsvis kan jag lösa det genom att läsa en kurs på distans. Börjar klockan tre i dag rejäl sovmorgon! Börjar liksom tidigast 10.15 på dagarna så det är rätt nice! Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Livet rullar på har varit tillsammans med Bassi nu i över en månad och allt funkar jätte bra mellan oss, så det är riktigt skönt.
Så mitt liv börjar äntligen gå mot den ljusa sidan med allt! Nu ska jag bara se till att klara plugget!
Men ni får ha en underbar dag!

Saknad

Det är rätt jobbigt att förlora personer ur ens liv, inte folk som har dött utan folk som man har tappat kontakten med.  Just såna viktiga personer i ens liv som man egentligen borde ha kontakt med varje dag. Bara få ett samtal där dom frågar hur man mår, eller bara ringa för att kolla vad man gör. Men när man inte har det kvar längre och denna enorma saknaden stannar kvar. Jag kan tyvärr inte skriva vem det är då jag vet att den personen inte hade velat detta. Men kan säga att personen har en stor del i mitt liv. Alla ni har en sån här person en sån man inte vill tappa kontakten med. Jag älskar denna personen nått så otroligt men detta vet nog inte ens personen om. Grejen är att vi kanske inte har mycket tid kvar jag menar vad som helst kan hända någon utav oss kan dö i morgon. Och jag vill inte förlora den sista tiden vi har kvar med varandra. Men jag tror tyvärr att jag kommer göra det. Jag hoppas på att vi får tillbaka kontakten igen för jag vill inte stå där vid din grav sen och inse att jag förlorat en del av mig själv och inte ens försökt ha kontakt med dig. Jag älskar dig och kommer alltid att göra!

Skåne :)

Lilla jag har hamnat i stora Skåne. Är och besöker min pojkvän som bor i Hässleholm. Det är riktigt mysigt här och jag trivs verkligen.

Jag har bestämt mig för att börja plugga! Så jag skickade in alla papper och sökte lite kurser för att plugga upp mina betyg, och fick svar för någon dag sen att jag har kommit in på allt förutom matematiken tyvärr. Men den kan jag plugga upp sen, då jag funderar på att börja på folkhögskola i Skåne efter sommaren. Skulle vara skönt att komma långt bort från allt och komma till Skåne där jag verkligen trivs och mår bra! Så jag ska söka dit i april.

Känns som att det är väldigt mycket kaos hemma i Eskilstuna, inget som går som det ska och jag kanske måste avsluta min resa tidigare och åka hem på grund av detta! Vilket jag verkligen inte vill så jag hoppas på att jag slipper detta.

Helgen har dock varit super! I fredags så åkte vi till Helsingborg och shoppade lite, sen tillbaka till Hässleholm och gick ut och åt på restaurant det var väldigt mysigt.

I lördags så var vi först på en förfest med massa folk sen drog jag, min kille och hans kompis till krogen och var där en stund. Väldigt trevligt faktiskt.

I Söndags började jag morgonen med att ta en promenad på ca 35 minuter. Det var hur skönt som helst. Sen hämtade mitt hjärta upp mig, och han hade köpt frukost så vi åkte till ett mysigt ställe och åt den där. Sen hem igen. Resten av dagen låg vi bara i sängen och sov nästan. Lite slitna båda två.

Idag ska vi in till Hässleholm för att gå till banken jag måste skaffa e-legitimation så jag kan söka csn lån. Sen ska vi storhandla med hjärtats mamma. Sen har jag ingen aning men vi hittar nog på nått.

Men nu ska jag avrunda med en bild på mig och hjärtat.

 

 

Tycker om dig finaste <3

Tillit till människan bara sjunker!

Jag litar på vissa människor men vet knappt om jag vågar göra det längre då man bara blir sviken om och om

igen. Jag ställde upp för en person som behövde hjälp tog mina egna risker för den här personens skull.

Personen verkar inte alls fatta detta och det gör mig så besviken på mänskligheten, varför ska jag vara en bra

person när så många andra bara tar ner det hela tiden! Jag har hamnat i ett jävla helvete pga denna person.

Jag sitter liksom i skiten just nu och jag tror inte ens den personen fattar vad den har gjort! Hur jävla dum

får man vara om man gör så mot en annan människa. Jag vet inte riktigt hur jag ska lösa detta ens.

Tur så har jag en underbar vän som faktiskt ställer upp och hjälper mig och offrar sjukt mycket för sig själv

för min skull! Hon är sjukt underbar S du betyder otroligt mycket för mig har nog ingen vän som skulle

göra det du gör för mig nu! Hoppas du förstår hur mycket det betyder för mig!

Men jag står ändå och funderar på hur man kan utsätta andras liv för saker som faktiskt är riktigt jobbiga.

Frågan är om dom här människorna som gör sånt ens har ett hjärta eller en själ. Eller tänker dom bara på

sig själva? Slippa bry sig om nån annan för att man själv är så sjukt egoistisk. Jag kan verkligen inte förstå!

Jag hjälper människor hela tiden jag ställer alltid upp även om det är folk jag inte känner så finns jag där som

stöd för dom, för det är en sån människa jag är. Så jag kan inte förstå mig på dom här egoistiska jävla

idioterna!! Men men jag kommer nog aldrig förstå. Ska försöka få lite sömn nu har en otroligt lång dag

framför mig i morgon som jag gärna skulle slippa!!!!

Godnatt

26/8-10 tror de är rätt datum så glömsk tyvärr :(

Detta datumet var en jobbig dag för mig, kan tyvärr inte skriva vad som hände men kände ändå att ja skulle

 skriva nått. Jag hade inte tänkt på detta på väldigt länge tills en person påminde mig och då fick jag tillbaka

klumpen i magen och sen den dagen han påminde mig har jag inte kunnat sluta tänka på detta. Inte en dag har

 gått utan det i mina tankar. Och det han sa då gjorde mig rörd och det är också nått jag inte kan sluta tänka

på. för det värmde i mitt hjärta. Ibland undrar jag varför detta drabbar folk för den känslan är olidlig den är

hemsk,

det är liksom nått som aldrig försvinner. Jag vill kunna göra nått för att få hedra detta minne men vet inte riktigt

 hur. Det kommer jag väl på en vacker dag. Snart är det två år sen tiden går så sjukt fort. Men ändå nästan

två år och jag kan inte glömma det...  Vet inte riktigt vad jag ska skriva ens helt tom i huvudet.

Och inte nog med det så har jag såna sjuka humör svängningar idag först glad sen arg och sen ledsen. Hatar

när man få så. Man känner sig typ helt skum. Nej men nu har jag klagat tillräckligt nu får det räcka.

Hoppas alla har det bra. Vet att jag inte skriver så ofta men det är mycket nu. Jag har i allafall sagt upp

mig från jobbet och flyttat tillbaka till Eskilstuna. Anledningen tänker jag inte skriva här än.

Sömnlös natt

Mycket händer i mitt liv just nu, har fått jobb som personlig assistent i Märsta vilket är underbart

och jag är jätte glad för det. Trivs skit bra på jobbet kan inte säga nått annat. Men eftersom jobbet

ligger i Märsta så måste jag flytta till Stockholm då jag inte kan pendla hela tiden för det skulle jag

aldrig palla. Så på fredag flyttar jag till Åkersberga för ett tillfälligt boende tills jag hittar nått närmre

Märsta. Så det är så himla mycket på så kort tid. Har fått göra mig av med alla djuren som tur är har jag

vänner som ställer upp snabbt annars vet jag inte vad jag hade gjort. Och det var riktigt svårt att göra sig

av med mina bebisar men jag kunde inte ta med dom heller vilket jag hatar. För dom är ju mina älsklingar

men ibland måste man offra saker för att komma vidare i livet.

Jag kommer också få lämna kvar min syster här och hennes barn vilket är otroligt jobbigt att

inte kunna träffa dom så ofta, då dom är mitt liv.

Och mina vänner kommer jag inte heller se så ofta och dom kommer bli otroligt saknade.

Men alla har varit sjukt underbara nu och hjälpt mig otroligt mycket. Och det tackar jag för.

Det har inte blivit mycket sömn denna vecka och det känns som att jag står stilla och inte kommer

någonstans. Har så mycket att göra i morgon och efter en sömnlös natt så kommer det bli ännu

jobbigare. Kände att ja var tvungen att skriva av mig lite så jag kanske kan sova. Och misstolka

inte detta jag är jätte glad över att jag har fått jobbet. Och jag är jätte glad över att få flytta till

Stockholm och komma närmre mina andra vänner ska bli jätte kul. Men just nu är det bara så mycket

att tänka på och så mycket att göra på så kort tid. Sen att soc krånglar gör det ju inte lättare heller.

Riskerar att inte få några pengar denna månad för att jag inte va på nån jobb grej i torsdags förra veckan

men jag förklarade lugnt och vänligt att jag jobbade då för att jag har fått jobb. Och då klagade hon på

att jag bara va timanställd och faktiskt kunde få ett bättre jobb om jag hade varit på den där grejen.

Hade lust att skrika men hållkäften kärring och var glad att jag fått jobb så att jag slipper er.

Men det gjorde jag inte men var så himla arg. Dom vill ju att man ska jobba säger dom i alla fall men sen

när man får jobb så klagar idioterna! Nått stort fel där.

Men nu har jag fått lättat lite på hjärtat i alla fall. Hoppas alla får en underbar natt med massa sömn.

Hoppas på att få lite sömn jag med nu. Slänger upp en bild på mig själv med, bara för att jag är glad

över att kunna säga att jag själv tycker att jag ser bra ut och att mitt självförtroende blir starkare för

varje dag som går.

Stod modell åt en tjejkompis vilket resulterade i skit fina bilder. Tack Sandra <3

Skämt om fel saker.

Jag själv kan inte förstå hur man kan skämta om vissa saker. Tillexempel om våldtäkt.

Dom senaste dagarna har jag tänkt väldigt mycket på våldtäkten vet  inte varför men det har bara

funnits där. Sen har flera skämtat om det. Som en kompis som började skämta om det och jag blev så arg.

Det slutade med att jag satt och grät som en jävla idiot hade tur att jag hade Linus som tröstade mig

och stöttade mig annars hade jag brutit ihop totalt. Jag klarar verkligen inte av det speciellt inte när det är

vänner skämtar om det dom som vet vad jag varit med om.  Men pratade med han och förklarade och

han bad om ursäkt. Visst alla kanske inte tänker på det men mina vänner borde tänka när jag är i närheten..

Nyss så satt jag i ett samtal där dom började skämta om Engla och om att hon blev våldtagen.

Vafan det är inget att skämta om, hur kan man ens göra det. Det gör ont i mitt hjärta, tänk om nån

hade skämtat om mig om det jag varit med om. Jag hade gått under, hur kan man ens?

Jag förstår verkligen inte jag hade ju kommit över det trodde jag. Men tydligen inte?

Eller är det så att när folk börjat skämta om det att allt kommer tillbaka. Jag orkar inte

tänka på det mer, jag klarar inte av detta. Varför va just jag med om detta? Varför kan du inte bara

försvinna ur mitt huvud? DU FÖRSTÖR MITT LIV! Folk frågar mig varför ja inte hämnas varför jag

inte gör nått. Mitt svar är jämt att ja inte vill sjunka till hans nivå. Men just nu vill jag bara döda honom.

Han är fan inte värd att leva, jag får leva i ett helvete pga han och han ska bara få gå fri och leva livet

helt jävla normalt? Men inte jag, jag ska vara fast i den här skiten hela mitt liv. Aldrig komma ur det.

Utan få leva med smärtorna dagligen. Ibland önska jag att alla bara kunde förstå hur svårt det är för mig.

Hur svårt det är att höra vissa saker, hur svårt det är för mig att kämpa dag in och dag ut. Men jag tror

aldrig nån kommer fatta aldrig…

Förlåt för det här inlägget men jag orkar inte längre…

// En ledsen, arg och besviken Elina…

En låt som känns som att den är skriven om mig.

http://www.youtube.com/watch?v=STeHV7eRgvs&feature=BFa&list=PLB7E0FB5F64167F36&lf=BFp

 

(Okej.. Sann historia.. Yeah.

Hon var sjutton år, 45 kilo lätt, skinn och ben

Men spegeln äter upp det positiva som hon ser

Lämna mig ifred för jag orkar inte mer

Två, fingrar i halsen - hostar upp mina problem

så, spottar ut skam, hon lever med en fiende

lever med en nattsvart känsla så vidrig, men

Känns som döden knackar på när man är ensam

Jag skär mig själv för att rymma ifrån den känslan

Tänk dig en massa människor som samlas runt dig

och pekar ut alla dina fel som ett mönster

Därför stannar jag hemma, låser in mig på rummet

det känns lite tryggare - världen genom mitt fönster.

Har dåligt med pengar, kan inte följa trenderna

och gör man inte det så försvinner de flesta vännerna

sömnlös, hoppet hoppade av

första chansen det fick så jag mår botten idag.

Ref x2:

Du är vacker som du är, du måste vara som du var.

Det är knappast fel på dig, det är fel hur världen är idag

Knyt båda nävarna och fokusera på nåt bra

för innerst inne vet dom om att dom har fel och du är underbar.

Har en farsa som är världens största egoist

Han blev kär i alkoholen, tar familjen sist

Jag skulle vilja säga att jag inte bryr mig ett piss

En ensam fågel som bär på tok för stor kvist.

Våra liv kan kännas tomma och iscensatta

tänk om vi redan är döda, här istället vi straffas

det äter upp mig inifrån, självkänslan

ligger i respirator så skadad och väntar

Den positiva lilla tjejen är försvunnen

Blicken är tom, kapitel 17 är ba' mörker

Varför spelar spegeln ett spel mot mig?

Varför gråter livet, när döden alltid ler mot mig?

Hur ska jag bete mig i sociala sammanhang,

när kroppen har panik och hjärnan vill spela på samma band?

Jag hatar att jag hatar mig, är trött på att vara trött,

ensamheten förför mig varje dag jag kliver upp

Ref x2:

Du är vacker som du är, du måste vara som du var.

Det är knappast fel på dig, det är fel i världen här idag

Knyt båda nävarna och fokusera på nåt bra

för innerst inne vet dom om att dom har fel och du är underbar.

Det känns som första dagen i skolan ja, fast varje dag

nervositeten kidnappar min mage fram och tillbaks

om jag kunde lita på mig själv och sluta söka svar

då kanske ni skulle se mig som någon som var lika bra

en osynlig 17-åring vore allas dröm

men inte på det sättet det skeppet har gått på grund

låt mig inte sitta själv idag igen

låt mig inte möta mina tankar som följer mig hem

blickarna i korridoren är som knivhugg i låren

det är sånt som får mig att överväga resan till båren

tonåren, som skulle vara något bra

varför flyttar de på mig när mobbarna får vara kvar?

Men jag förstår dem, det måste vara mitt fel
det måste va' mitt äckliga jag som sätter mig i spel

 

det finns ingenting som går upp, allting går ner

bäst jag smyger in på rummet och skriver mitt brev.

Ref x2:

Du är vacker som du är, du måste vara som du var.

Det är knappast fel på dig, det är fel i världen här idag

Knyt båda nävarna och fokusera på nåt bra

för innerst inne vet dom om att dom har fel och du är underbar. )

En underbart fin text som verkligen påminner om mitt egna liv.

                                                 <3

Länge sen, sen sist

Nu var det ett tag sen jag skrev nånting. Men jag har varit i Stockholm i två veckor och sedan

råkade jag ut för lunginflammation så har inte haft nån ork eller tid till att blogga.

Tänkte bara skriva lite om vad jag har gjort den senaste tiden. Som jag sa så har jag varit i Stockholm

och hälsat på mina vänner. Har varit riktigt trevligt. Bodde hemma hos min tjejkompis Tina under hela

tiden förutom typ en natt när jag sov hos mamma. Vi va ute på krogen tre helger i rad vilket var

grymt kul underbart sällskap tack för två underbara veckor mina vänner.

Som jag sa så har jag fått lunginflammation och inte vanlig heller utan aggressiv vilket är otroligt jobbigt

hostar och har mig hela tiden och har extremt ont i lungorna. Men det börjar bli bättre nu när medicinen

börjar hjälpa. Fick även reda på att jag har en spricka i revbenet vilket förklarar dom smärtorna så

jag har fått citodon mot det vilket är perfekt för då slipper jag smärtan.

Livet rullar på som vanligt känner mig dock överdrivet ensam och idag har varit en sån där depp dag som

ni alla vet att jag får ibland. Så nu har jag börjat tänka på massa och börjat tänka på en sak som stör mig

väldigt mycket vill bara få ut det i hjärnan varför ens tänka på det. Aja skitsamma jag kommer väl över det

så småningom. Trodde jag skulle deppa ihop men då hjälpte Linus mig och fick mig att le jätte

mycket vilket jag uppskattar du är en bra person glöm inte det. Och vad som än händer så finns jag här för

dig. Hoppas allt löser sig ;) Du har alltid mig vid din sida.

Nej nu ska jag sluta skriva har faktiskt inget att skriva om. Ska fortsätta snacka med Linus istället

och skratta vidare:) Godnatt på er :)

Sanningen om Bjästa fallet del 1

Jag tänkte skriva om en sak som faktiskt har tagit hårt på många hjärtan. Jag vill att folk ska få reda

på sanningen och inte tro på falska rykten som  tyvärr har spridits på internet om detta fall.

Det kommer vara påhittade namn i det här inlägget.

För ungefär två år sen så fick jag se på en killkompis bilddagbok att han hade lagt upp en länk på en sida.

Jag gick in och kollade och såg då att det handlade om en kille som våldtagit två tjejer.

och jag tyckte själv att min vän var en idiot som lagt ut detta och faktiskt stöttade den personen.

Då jag själv har varit med om våldtäkt så blev jag ledsen och besviken.

Men jag gick in och kikade och började läsa mer om vad som hade hänt.

Och började inse att detta inte var sant. Dom här tjejerna ljög.

Jag gick med i gruppen och började prata lite med hans mamma. Vi fick en väldigt fin kontakt.

Och ju mer jag fick se ju mer trodde jag på Filip att han var oskyldig.

Tjejerna kom med olika historier hit och dit. Och jag som själv har varit med om det vet hur man är efter en våldtäkt.

Och dom bettede  sig verkligen inte så. Nu tänker jag berätta lite av deras historia det jag minns i alla fall.

13 /3 – 2009 var en sorglig dag för en fin familj. Denna dag fick Sofia mamman till familjen reda på att

hennes 15 åriga son Filip hade blivit anmäld för våldtäckt på en 14 årig flicka. Vilket alla hade svårt att tro

på då Filip var en utav dom snällaste killarna på jorden. Detta skulle ha skett på skolans toalett under en rast.

Amanda sa till polisen att Filip hade dragit in henne på skolans toalett under en rast. Där inne skulle han

ha börjat gett sig på henne. Han skulle ha satt sig över henne och hållit fast henne. Och sedan utsatt henne

för en våldtäkt. Minns inte riktigt hur det gick till där inne, men jag behöver ju inte gå in på detaljer heller.

Det var hennes historia. Filips historia var lite annorlunda han sa att hon jagade honom in på toan och

han stängde dörren. Amanda var intresserad utav Filip och han hade inte samma intresse för henne.

Inne på toaletten hade dom gjort lite saker vilket Filip ångrade då han kände att han utnyttjade henne,

eftersom hon hade känslor för honom men han hade inte det för henne. Så innan dom gick ut hade

han bett om ursäkt för att han kände sig så dum som utnyttjat hennes känslor.

Enligt min åsikt så blev väl hon arg för att han inte var intresserad och anmälde då honom för våldtäkt.

Hon  hade sagt till sina vänner att hon blivit våldtagen men berättat olika historier för dom flesta.

Och där slog det mig att det faktiskt var nått skumt med detta.

En kväll vid halv elva tiden hade polisen kommit hem till Sofia för att ta in Filip för våldtäkt.

Men han var då hemma hos sin pappa så dom åkte dit och tog in honom. Han blev förhörd ett antal gånger

vad jag minns. Var av i ett av förhören så erkände han. Polisen sa att kommer inget erkännande så får du

tillbringa minst tre veckor i vuxenhäkte.

Han var 15 år och rädd, kunde nog inte förstå vad som hände.

Eftersom han inte hade gjort något. Förhöret efter det tog han tillbaka sitt erkännande eftersom han

hade ljugit i förhöret innan.  Detta minns jag inte så bra. Men det ändras när jag blir rättad. Om jag blir det.

Den 18/12 2009 åkte Filip in i fängelset. För det första att vara oskyldigt dömd är nått som är jobbigt

men sättet han behandlades på i fängelset var nog svårare. Dagen efter julafton blev han misshandlad

utav folk som också va intagna. Två vakter hade sätt detta och fick sedan vittna i rättegången mot dom

som misshandlade honom. Dom hade inte ringt till Sofia och berättat att hennes son blivit misshandlad

och dom hade inte ens tagit dit en läkare som kunde kolla på Filip för att se om han var okej.

Sofia anmälde detta när hon väl fick reda på det och då blev det rättegång.

Men dom som gjorde detta gick fria då vakterna inte kunde minnas exakt samma slag.

Filip fick också gå igenom många nakna kroppsvisitationer, överdrivet många som han egentligen inte

skulle behövt göra. Han fick inte så bra behandling under tiden han satt inne.

Tänk dig att bli dömd för en våldtäkt du inte gjort vid 15 års åldern. Efter detta är hela ditt liv förstört.

Så många folk som är i mot dig och hatar dig för nått du inte har gjort.

Jag känner Filip då jag träffade honom när han hade blivit fri. Och jag vet att han är en av dom snällaste

människorna i världen som aldrig skulle skada en person. Han hatar våldtäkter det är nått han verkligen

är i mot. När jag träffade honom kunde jag knappt tro mina ögon vem skulle vilja anmäla honom?

Jag träffade också hans mamma Sofia och fick se alla papper bland annat förhören och allt annat med.

Och jag fick se bilder på Amanda som skulle fått massa blåmärken efter våldtäkten, blåmärkena satt inte

ens på rätt plats efter historian hon berättade så skulle hon haft blåmärken på andra ställen.

Sen har jag också fått höra att hon hade gått runt i skolan och skrytigt om hur mycket pengar

hon skulle få ut på skadeståndet, vilket man faktiskt inte skryter om i fall man har blivit våldtagen.

Jag själv skulle skita fullständigt i dom pengarna då dom aldrig skulle kunna läka mina sår.

Detta är del ett av historian nu orkar jag inte skriva mer. Del två kommer här någon dag.

Uppdatering på katterna :)

Fått önskemål om nya bilder på katterna, så tänkte lägga upp lite på dom nu när dom har blivit stora och öppnat ögonen.

Så fina har dom blivit skruttungarna . Den ljus orangea  heter Sadulisten döpt efter en vän :) Den mörk orangea heter Teddy och den mörka är inte döpt än så kom gärna med förslag :)

Kattungar.

Den 16/8 kom kattungarna som vi gått och väntat på. Crazy ville ha mig med hela tiden då hon är

en hålla tassen katt. Så jag satt med henne och stötta henne så gått det gick. Hon fick tre jätte fina

bebisar en som är lik henne och två som är lika sin pappa. Tänkte lägga upp lite bilder. Så dagligen kanske

det kommer komma upp lite bilder på katterna och hur det går för dom. Tills jag fått ett bättre tangentbord

så jag kan blogga på riktigt. Men då har ni i allafall nått att kolla på under tiden ni väntar.

Nu kommer bilderna.

Här hade hon värkar <3

Ut för att hämta mig <3

Nu var dom äntligen här <3

Dom små söta liven <3

Stolt och trött mamma<3

<3

Mamma och barn<3

<3

Sötnosarna <3

Min sötnos<3

<3

B1 <3

B1 <3

B2 <3

B2 <3

Mamma och son mys<3

Pappa vill också vara med<3

Mamma och dotter mys<3

Här var han inte ens en dag gammal<3

Så liten<3

Tvillingarna B1 och B2<3

Så där va en liten bildbom på katterna. Men allt gick bra och Crazy skötte sig riktigt bra. Katten (pappan)

Blev lite orolig när hon skrek och hade värkar men när allt var över fick han komma och hälsa på dom

och se att allt var bra.