:’(

Jag vet ärligt talat inte riktigt vad jag ska skriva.

Känns som jag håller på att brista. Det är för mycket just nu, och jag tror att min hjärna inte orkar längre.

Det värker i hela mig en olidlig smärta som gör så ont! Mitt liv håller på att rasa i bitar! Och är det någon

som ser detta? Nej inget. För jag går där med mitt jävla leende och låtsas som att allt är bra. Och när man

behöver hjälp, var är den då? Sen vill jag inte be om hjälp heller för jag vill inte tynga ner andras liv. Därför

ger jag bara pikar och hoppas på att folk ska förstå, men tydligen funkar dom inte. Jag sitter här och

funderar på hur jag ska ta mig till. Hur jag ska klara mig igenom detta. Jag menar jag har klarat så mycket

innan så varför skulle jag inte klara detta? Men just nu känns allting så tungt. Jag har tappat allt. Till och

med den där kraften att klara mig ur detta själv. För denna gång klarar jag inte det. Sen måste jag hinna

fokusera på skolan och jag orkar verkligen inte ens bry mig om skiten, och det stör mig för jag vill

verkligen klara skolan vilken jag ska göra också! Men just nu orkar jag inte ens tänka på det. Sen har jag

min kille och jag vet att han alltid finns för mig när han kan. Så jag menar jag har det ju ganska bra ändå

varför klaga? Jo för det är ingen som vet vad som händer bakom detta. Det är ingen som vet alla mina

känslor, ingen som vet vad som nyligen har hänt. Så visst mitt liv ser bra ut men just nu är det ren jävla

kaos! Men varför klaga det finns folk som har det värre? Men just nu mår jag sämst och då får jag klaga

faktiskt! Jag är så trött, arg och besviken på allt just nu och speciellt på vissa i min närhet. Och så fort jag

börjar må dåligt kommer alla tankar om allt som har hänt innan. Åh det gör så ont! Nu orkar jag inte ens

skriva mer. Hejdå..