Just nu bor jag i en liten byhåla som heter Ljungbyhed, bor hemma hos en tjejkompis då Bassi och jag inte är tillsammans längre. Jag har funderat fram och tillbaka om jag ska flytta hem igen, men de vore inte rätt beslut för mig, så jag stannar.
Har haft mina upp och ned gångar det senaste året. Jag gick in i väggen i september för året och var sjukskriven fram till mars.
I slutet av april så lämnade Bassi mig, och jag flyttade till Angelica.
Jag har fått ett nytt jobb dock bara timanställning men det är bättre än ingenting.
Jag har mått bra den senaste tiden ändå, det har liksom inte varit några problem att ta mig ur separationen med Bassi, det var rätt val även om det inte kändes så just i den stunden, så var det rätt val.
Idag känner jag mig nere känns ungefär som jag kände innan jag gick in i väggen, men de är väl höstdepressionen som kommer nu, jag tar mig ur den med precis som allt annat.
Där jag bor nu har jag haft turen att få så underbara grannar som finns där och stöttar en i allt! Är så glad över att jag hamnade just här.
Just nu skriver jag nog mest bara för mig själv, då jag kände att ja behövde skriva lite bara. Så de är lite kluddigt och lite blandad information men de får ni leva med.
Som ni kanske vet så lever ja med endometrios och är därför ofrivillig barnlös, jag och mitt ex hade precis på börjat våran väg till IVF (provrörsbefruktning) innan vi separerade och jag tror att det är det jag sörjer mest, det blir jobbigare för varje dag som går, innan var de inte speciellt jobbigt men nu börjar jag må dåligt över det. Tanken på att jag kunnat vara gravid nu, eller åtminstone på rätt väg till att bli det. Det är min största sorg, de barnet som jag var så nära som nu är så långt borta. Men de är väl sånt jag får lära mig att leva med också, en dag i taget så kommer allt bli bra igen.
Nej nu har jag fått skriva av mig lite! Hörs nån annan dag!
// Elina
