Tänkte berätta lite om hur det var efter det tog slut mellan mig och mitt ex som misshandla mig.
Jag hade väldigt svårt att lita på nya killar som ni kanske förstår.
Jag träffade några killar men ingenting funkade för jag fick ingen tillit till dom. Kunde inte släppa vad som
hade hänt, jag gick med rädslan varje dag att dom kanske skulle slå mig eller hoppa på mig.
Jag började på en folkhögskola i Vingåker, där träffade jag massa nytt folk som var helt underbara.
Vi hade riktigt roligt ihop, vi hade i alla fall när jag började fyra killar i våran klass. Varav tre som vi
umgicks med. Vi var ett helt gäng som umgicks dagligen. Det fanns en kille i det här gänget som jag fick
väldigt bra kontakt med. Vi gick ofta ut och promenerade och hade otroligt trevligt ihop, han var
min bästa vän. En dag blev han avstängd från skolan, och det var nog det värsta som kunde hända!
När han åkte hem bestämde vi oss för att bli tillsammans. Och efter ett tag bestämde jag mig för att flytta
till honom. Han var första killen jag kunde lita på , på väldigt länge. Han fick mig att känna mig trygg och
han fick mig att må bra. Men ändå när vi bråkade och han blev arg, så blev jag livrädd och ville bara gå
under jorden. Men han fick mig att inse efter ett tag att han skulle aldrig göra nått dumt mot mig.
För han älskade verkligen mig. När vi hade varit tillsammans i fyra månader så förlovade vi oss.
Som jag sa innan så bodde vi redan ihop. Han var som en ängel, har aldrig älskat nån så mycket som jag
älskade honom. Visst hade han sina brister och visst var inte allt perfekt.
Han var väldigt svartsjuk och jag hade många killkompisar vilket inte gick ihop.
Det slutade med att jag inte träffade mina vänner, jag pratade knappt med dom för jag vågade helt
enkelt inte. Jag träffade knappt nån annan förutom han och hans vänner. Jag åkte knappt till min familj.
För jag kunde ju faktiskt vara otrogen då med. Vi var tillsammans i 1,5 år tillslut så tröttna jag och
lämnade honom. I slutet av vårat förhållande så pratade vi knappt med varandra och rörde knappt
varandra. Men vi är fortfarande vänner och han kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta.
Jag har dock fortfarande svårt att lita på killar och jag har fortfarande rädslan kvar, men jag kämpar
och en vacker dag kommer jag må bra igen och inte va så rädd.
