Jag vet ärligttalat inte vad jag ska skriva, mina tankar vill inte sluta finnas även fast jag önskar det!
Jag vill inte vara den här personen längre, jag vill inte leva i nåns skugga. Jag vill inte vara nån annan
än den jag just är. Varför är jag fast i någon annans liv? För det här livet är fan inte mitt. Jag föddes inte
för att leva såhär. Jag föddes inte till att vara svag. Jag föddes till en person som är stark!
En person som skulle klara allt. Men varför är jag då fast här?
Jag är 21 år och jag kan nog räkna på fingrarna hur många år av dom jag har varit lycklig.
Varför lever vi i en värld där det finns så mycket hemska saker som händer hela tiden?
Varför kan vi inte leva i en värld där allting är så mycket bättre. Vi kan förändra världen tillsammans,
men hur många skulle orka ställa upp? Hur många skulle orka bry sig om nån annan än sig själv?
Den här världen är egoistisk! Men varför klagar jag? Jag lever fortfarande eller hur?
Jag borde väl vara glad för det. Ärligt talat så önska jag att det var tvärtom.
Idag blir det inte nått skrivande om hur det har varit, utan om hur det är för mig dagligen i denna kamp.
Jag kämpar dagligen för att må bra. Och ärligt talat bryter jag ihop varannan dag för att jag inte orkar.
Jag ber inte om hjälp, jag ringer inte mina vänner och berättar hur det är. Frågar dom mig så säger jag att
jag mår bra. Jag vill inte vara en börda för mina vänner och min familj. Då är det bättre att dom tror att
allt är bra! Jag är trött på att må dåligt. Jag önska att jag kunder kasta mina tankar, bara slänga iväg dom.
Men tyvärr går inte det. Jag får kämpa och bearbeta dom tills jag en vacker dag kan släppa dom och må bra.
För det tror jag att jag kan. Jag ser ett ljus i slutet av min långa mörka tunnel. Jag vet att just jag
kommer få må bra en dag! För jag vet att jag är en bra person. En person som är älskad. En person som
gör allt för alla andra och skiter i sig själv. En person som bryr sig mer om andras liv och att dom ska må bra
än mitt eget. För jag kan stå ut några år till. Sen är det min tur att må bra, min tur att vara lycklig.
Förlåt om det blev ett litet deppigt inlägg men kände att jag behövde skiva av mig lite. Hellre det
än att sitta här och fortsätta gråta, för nu när jag börja skriva slutade tårarna att rinna.
Jag ska försöka skriva ett glatt inlägg nästa gång, jag lovar att försöka i allafall.
Hoppas alla har haft en bra dag.
Kram
Jag vill tillbaka till den dagen. För den dagen var jag den lyckligaste tjejen på jorden <3
