Helvetes natten.

Igår kväll/natt hände nått konstigt med mig, jag följde min vän till bilen och när jag skulle gå tillbaka började jag höra fotsteg och folk omkring mig även fast ingen var där. Jag började titta mig omkring och fick mer och mer panik, det kändes som att jag blev jagad som att nån skulle ta mig. Började andas snabbare och halv sprang in. När jag väl kom in skakade hela jag, jag fick svårt att andas och hade en stor klump i bröstet jag ville bara gråta men det satt fast som en spärr det kändes som att jag kvävdes av mina egna sorger ungefär. Jag fick panikångest mådde sjukt dåligt och allt blev värre och värre! Tillslut brast gråten ur mig och jag stor böla. Visste inte vart jag skulle ta vägen. Pratade med min syster och två vänner över internet alla försökte lugna ner mig men det gick inte. Alla blev jätte oroliga för mig, för jag var inte mig själv jag liksom försvann in i en mörk skugga. Min syster fick panik och var väldigt orolig så hon kontakta en killkompis till mig och sa åt honom att åka till mig för dom ville inte att jag skulle va själv. Men det var redan försent skadan var redan skedd. Kommer inte säga vad det är det räcker med att dom som redan vet, vet om det ingen mer behöver veta. Till slut kom min killkompis hit och då kunde äntligen min syster koppla av för att sova. Han satte sig vid mig och prata med mig och jag berätta allt. Det kändes skönt att få ur sig det och jag började genast må lite bättre. Det kändes skönt att veta att man har vänner som bryr sig så sjukt mycket om mig. Efter ett tag somnade min vän och jag smög ut, behövde komma ut och bara gå bara få känna luften och bara vara. När jag var ute ringde jag min vän för jag ville ändå inte gå ensam då jag inte litar på mig själv för fem öre. När vi väl pratat ett tag gick jag upp igen. Efter en stund ringde jag min andra tjejkompis och berättade allt då hon ville veta vad som hade hänt. Det kändes skönt att få prata av sig. I början ville jag inte ha nån här jag vill inte att nån skulle se mig så förstörd. Då jag nästan aldrig visar mina vänner att jag mår dåligt. Just nu har ja en tyngd på hjärtat och det är att jag fick mina vänner att må dåligt och min familj, dom jag älskar mest av allt dom fick jag att må dåligt tack vare vad jag gjorde. Jag ber om ursäkt för detta. Alla ber mig att inte be om ursäkt men jag måste för min egen skull. Jag älskar er och jag vill inte att ni ska må dåligt på grund av mig. Jag är den som får folk att må bra inte dåligt. Men i natt sprack det. Har inte mått såhär dåligt på flera år. När allt bara blir svart när man bara försvinner och inte är sig själv längre, man blir som en annan person då vet man att nått verkligen inte stämmer. Nu vet ni lite i allafall är det nått så va inte rädda för att fråga för jag kommer svara. Stort tack till mina vänner som ställde upp i natt. Jag älskar er hur mycket som helst! Utan er vet jag inte vad som hade hänt.

<3